Norges fjällandskap har både mycket dramatik och känsla. Det är kompakt men ändå stort. Den här resa var på ett sätt en perfekt tur över en helg. Man når enkelt in till detta landskap med bil från västkusten i Sverige. Och man hinner se väldigt mycket på bara två dagars vandring. Jag hade vid det här laget nog erfarenhet för att känna mig mycket trygg i fjällvärlden och såg fram emot att ha kul med fotograferandet som jag älskar. Kameran jag tagit med den här gången var en kompaktkamera med stor optisk zoom på 60x. På det här äventyret var vi fyra vänner, två som jag hade vandrat med tidigare och en som inte vandrat alls. Vi var ett hoppfullt kompisgäng som såg fram emot att få en fin tur. Vi tog bilen upp mot Hardangerfjorden där jag hade tittat ut en runda i förväg via en sida för turer i Norge. Den här vandringen skulle ta oss runt i en loop upp på på fjället och tillbaka. Det var bara några kilometer mellan startpunkten och slutpunkten där vi tänkt komma tillbaka på den större vägen igen efteråt. Därifrån skulle det bli enkelt för någon av oss att gå tillbaka till bilen. VI drog iväg en tidig morgon, planen var satt, äventyret kunde börja.
Vi parkerade lite ovanför det lilla samhället Kinsarvik där vår tur skulle starta. Tanken var att hinna turen på två dagars vandring och jag hade även planerat en topptur till en bergstopp utmed rutten om allt gick som det var tänkt. Vi såg att det var en del aktivitet och andra vandrare som gjorde sig redo att gå upp på fjället denna helg och antagligen är Turisthyttan Stavali en populär plats. Vi hade tänkt vandra vidare från hyttan och tälta på fjället. Den första biten upp från parkeringen var brant och det dröjde inte länge innan forsen och vattenfallen dök upp. Det var en mäktig syn att se på medan vi fyllde våra vattenflaskor i det kristallklara vattnet.
Att vandra utmed vattendrag är spännande för det händer att man måste korsa tillflöden och vada genom vatten, men vid etablerade rutter är det mer vanligt att man hittar broar spångar eller stenar att hoppa mellan. Den här vandringen hade ett par ställen där vi fick kliva på stenar och ta oss igenom spektakulära korsningar där vattnet forsade ner från fjället mot forsen.
Efter flera vattenfall och en hel del stigning så kom vi sakta upp i dalen som leder in till Hardangervidderna och passerade också Turisthyttan Stavli på vår väg fram mot kvällens tältplats. Det låg några äldre stenhus i närheten av hyttan och där fanns också en utomhuspool i anslutning. Poolen skulle komma att bli välbesökt, vilket jag såg från långt håll när jag zoomade in på den från vårt läger några kilometer längre bort senare på kvällen.
När fjällvärlden är harmonisk så är det som en meditation att vandra och se vad naturen bjuder i färger, lukter och vyer. När kalfjället öppnar sig och man lämnar den låglänta vegetationen bakom sig och kan se milsvida runtomkring känns det som att kliva in i en sagovärld. En världen där byggnader saknas helt eller om dom finns bara är som ett litet korn i det vida landskapet. En värld där vi inte behöver läsa skyltar, höra ljud från alla håll eller bombarderas med intryck konstant. Här hinner du titta långt och länge, och begrunda allt du ser framåt sakta. Inget stör när vädret i fjällen är bra. Vädret är den avgörande faktorn i upplevelsen och när vädret är harmoniskt så känns fjällvärlden som en vacker saga. Välkommnande och avstressande.
Vi slog upp våra tält en bra bit ifrån fjällstation vi passerat tidigare och det kändes väldigt lugnt och skönt att gå upp något hundratal meter för att njuta av det öppna landskapet och se hur kvällssolen spred ett guldskimmer över vattendragen genom det dramatiska molntäcket. Hade det inte varit för myggen som är extra ivriga sådana här lugna kvällar så sfanns det inte något att klaga på. Men jag hade min myggtröja av mesh-nät och lät mig inte störas av surret från myggorna.
På kvällen satt jag länge på bergssluttningen och begrundade det vackra landskapet och kontemplerade dagens vandring innan mörkret kröp in och solen gick ner.
På morgone steg solen sakta över fjället och man kunde ana att det skulle bli ännu en vacker dag. Att se de första solstrålarna på berget mitt över dalen och att sitta utanför tältet och äta frukost var något alldeles extra. Idag skulle vi göra en topptur till ett närliggande berg. Vi packade lätt med bara något skyddande plagg, vatten och för min del kamera med stativ, då vi räknade med att inte behöva äta eller oroa oss för vädret på den här relativt enkla bergstoppen.
"Ohhhh sometimes I get a good feeling.... yeah! "
Att göra en topptur och bestiga ett berg är alltid en speciell känsla. Man vet inte allt som kan dyka upp och det är som ofta så att vädret uppe på fjället är blåsigare än nere i dalen. Men ibland är det vindstilla och har man en sådan dag och dessutom med god sikt så får man se fjällen från sin absolut bästa sida. Som när man kan se skuggor och ljuset som spelar över det böljande landskapet. Vi kom fram till en rygg som vi skulle följa och med solen lågt över horizonten så får man ett ljus där det är möjligt att ta spektakulära bilder.
Lite längre upp på fjället låg det hårdpackad snö i snöfält. Nästan som ren is, men inte riktigt. Solen kommer bara åt dem kort eller inte alls. Därav kan dessa fält bli kvar hela sommaren på sina håll. Vi vandrade vidare upp mott toppen som närmade sig.
När man kommer upp och kan se landskapet i sin fulla prakt från ovan är det en väldigt härlig känsla. Det här var nog den bekvämaste toppturen jag upplevt. Fjällvärlden log mot oss och jag njöt och log tillbaka. Vi spenderade en stund i lugnet på toppen och lekte med att göra några annorlunda porträtt i den här världen bortom molnen.
TIllbaka från toppen var det dags att äta innan vi började fälla tält och packa ihop. Vi hade en lång dag framför oss fortfarande. Vi bröt upp från vårt camp och gick med full packning igen. Det är definitivt tyngre med stor ryggsäck och då är ett tempo med lagom korta vilopauser på 5-10 minuter per timma är vad som brukar funka bra. Landskapet ledde vidare mot en fjällsjö, Lonavatnet där det gick får på bete intill en bäck. En väldigt harmonisk miljö.
Upp över nästa pass mera snöfält men därifrån började vi närma oss punkten där "loopen" vänder tillbaka och vi var halvvägs. Därefter hamnade vi i ett landskap som jag bara sett i filmer. Hade Gandalf eller en Hobbit mött oss vid bron hade det varit i fullständigt rätt miljö. Så här bor nog Hobbitarna.
Vid en passage förbi ett vattendrag nedanför en brant klippa var det lurigt med halkan då lutningen var såpass att hade man halkat där så hade man antagligen åkt ner i vattnet. Det var skönt att ha klarat den svårigheten utan tillbud och vi tog snart en matpaus och vilade.
Vi hade en skön paus med mat och vila innan det var dags att hitta kraften och sätta på ryggsäcken igen. Det var en lång väg tillbaka genom flera vackra landskap och till sist återstod bara den brutala nedstigningen mot fjorden som är nästan som en vägg på 1000 meter när vi var framme ovanför Lofthus. Vi gick i sicksack ner i flera timmar trots att det bara var några hundra meter i sidled men branten gjordes inte snabbt. Det var redan mörkt vid det laget och vi var fyra mycket trötta äventyrare som till sist stod på vägen och kunde säga att vi gjort en fantastisk tur.
Det går alltså att komma åt fjällvärlden ganska lätt om man vill göra en kortare tur som den här och ändå hinna uppleva mycket på bara en helg. Vi stressade inte men andra dagen blev lång. Så givetvis kan man också göra en sån här tur långsammare om man ger sig själv ett par dagar till. Men att göra ett äventyr över en långhelg är fullt möjligt och inte så svårt. Titta på min förberedelse PDF.
